Fruktsamhet hos den nordsvenska hästen

Nordsvensken har en fölningsprocent på ca 59 %, vilket är mycket lågt i förhållande till andra raser. Varför? Beror det på storägare eller hingsthållare? Är antalet födda föl ett mått på fertilitet? Borde man istället se antalet betäckningar som resulterar i dräktighet? Detta är de frågor vi utgick ifrån.

Det som bidrar till den låga dräktigheten kan vara:
Ston som inte kontinuerligt används i avel är svåra att få dräktiga.
När språngavgiften är lägre än veterinärundersökning så har inte storägaren motivation att hjälpa till att få stoet dräktigt genom att ta bakterierov, ultraljud och så vidare.
Ston som kommer för sent på säsongen till hingst.
Stoägare som inte bryr sig om att dräktighetsundersöka sitt sto.

Vad kan vi då göra? Vi kan:
Öka kunskapen hos stoägarna, genom att ute i distrikten ordna kurser och studiecirklar i avelslära, stohygien och hästens fortplantning.
Genom att höja språngavgiften, motivera stoägarna att ta sitt ansvar för att få stoet dräktigt, att kolla upp det veterinär och dräktighetsundersöka.
Inkludera ett ultraljud i språngavgiften.